En månad, en månad har gått utan dig. Jag står på bena med ett leende på läpparna och lever mitt..
Bitarna av mig själv börjar falla på plats men det är många bitar kvar och en lång bit kvar att gå. Ärrerna kommer alltid finnas men kommer sakta att blekna ut. Skulle aldrig klara detta utan alla underbara som står mig nära som gör allt för att få mig på annat och speciellt ett stort tack till min underbara pappa som har varit ett enormt stort stöd! <3


Samtidigt som du sjunker blir jag själv starkare och når toppen.